Gösta Borg från Stockholm – frivillig i Waffen-SS

Den 8 maj 1945 var kriget i Europa slut. I Europas huvudstäder firade man de allierades seger över Tyskland. Vid 9-tiden på kvällen, samma dag, anlände ordinarie tåg från Oslo till Charlottenberg. Med ombord fanns en person som inte hade anledning att delta i segerfestligheterna. Han var övertygad nationalsocialist och f d officer vid tyska Waffen-SS. SS-Untersturmfuhrer Gösta Borg (1915-2000) från Stockholm var en av de mest krigserfarna svenskarna under andra världskriget, men också en historiens förlorare.

Vid hemkomsten till Sverige åtalades Gösta Borg vid Nordmarks domsaga i Årjäng. Han var misstänkt för att ha överskridit gränsen till Norge utan giltigt pass den 19 september 1943. Den 27 augusti 1945 avkunnades domen vid häradsrätten i Årjäng. Borg dömdes att betala etthundra dagsböter om två kronor för att ha olagligt överskridit riksgränsen två år tidigare. I samband med åtalet översände Stockholmspolisens kriminalavdelning kopior av memorialanteckningar från förhör som hållits med Borg den 12 och 14 maj 1945. Handlingarna förvaras idag i arkivet Landsfogden i Värmland vid Värmlandsarkiv i Karlstad. I polisförhören berättar Gösta Borg om sitt liv och om varför han valde att söka sig till Tyskland och Waffen-SS. Han redogör för sin politiska verksamhet, sina kontakter med tyska konsulatet, utbildningen i Tyskland och resorna som krigskorrespondent på olika fronter i Europa. Förhörsprotokollen är intressanta historiska dokument som belyser en nedtystad del av vår historia. När vi idag studerar Förintelsens tid frågar vi oss ofta hur människor tänkte och vad som styrde deras handlingsmönster. Med hjälp av källmaterialet kan vi skapa oss en bild av en av de svenskar som aktivt kämpade för nationalsocialismen i Tyskland under andra världskriget.

I mars 1931 läste Gösta Borg som 16-åring för första gången det nazistiska Furugårdspartiets programförklaring i tidningen ”Vår Kamp”. Programmet tilltalade honom vilket gjorde att han från denna tid förklarade sig som organiserad nazist. Två år senare bröt han med Furugård och anslöt sig istället till Sven-Olof Lindholms parti. Där verkade han bl a som talare vid partiets propagandamöten på ett flertal platser i landet. I november 1935 fick Gösta Borg anställning vid Svea Livgarde i Stockholm. Här genomgick han först volontärskola och sedan furirskola innan han på sommaren 1939 tog avsked från det militära. Istället gick han in vid Tullverket i Stockholm och tjänstgjorde där som extra tullvakt. I samband med finska vinterkrigets utbrott i december samma år, blev Borg påverkad att anmäla sig som krigsfrivillig. Han placerades som översergeant vid ett jägarkompani som sattes in i striderna på Märkäjärvifronten. Här fanns han kvar till krigets slut i mars 1940. På våren 1941 var Borg inkallad vid ett beredskapsförband i övre Norrland. Bland f d krigsfrivilliga gick det vid denna tid rykten om att en finsk jägarbataljon skulle sättas upp i Norge för att tjänstgöra på tysk sida i kriget. På senvåren besökte Gösta Borg tyska konsulatet på Birger Jarlsgatan i Stockholm för att höra sig för om möjligheterna att bli antagen vid bataljonen. Vaktmästaren på konsulatet förklarade att tyska armén inte antog några frivilliga och att konsulatet inte bedrev någon ”värvningsrörelse”. När Borg visade sig enträgen förklarade en konsulattjänsteman att han givetvis inte kunde hindra Borg att resa till Norge, men att han tog sin hand från ett sådant företag.

Den 22 juni 1941 bröt kriget ut mellan Tyskland och Sovjetunionen. Samma dag fick Gösta Borg besök av två kamrater i sin lägenhet i Stockholm. De tre beslutade att försöka ta sig till Norge för att där anmäla sig till tysk krigstjänst. På morgonen nästa dag reste de med tåg från Stockholm till Charlottenberg. Därifrån fortsatte de till fots via Lersjö över norska gränsen till Magnor. Där förklarade de tre svenskarna sitt ärende för den tyske vaktchefen som skickade dem vidare till en adress på Parkveien i Oslo. Nästföljande dag anmälde sig Gösta Borg tillsammans med sina två kamrater på Ergenzungsstelle Nord, där de, enligt polisförhören, ”förklarade sin vilja att kämpa mot bolsjevismen”. Efter inkvartering på Majorstuens folkskola fick de genomgå läkarundersökning och förklarades därefter som krigsdugliga. Borg önskade anställning vid Waffen-SS till kriget var slut mellan Tyskland och Sovjet. Men när inte något sådant kontrakt fanns fick han binda sig att tjänstgöra i två år. Den 13 juli 1941 anlände en kontingent med 250 norska krigsfrivilliga till Majorstuens folkskola. Efter uppställning morgonen därpå, avreste svenskarna civilklädda med tåg över Kornsjö mot Hamburg, dit de anlände tre dagar senare.

Efter ankomsten till Hamburg transporterades gruppen av svenskar till Breslau. Före avresan hade de fått löfte om att där ingå i en finsk jägarbataljon, någon sådan existerade dock inte varför de fick genomgå grundläggande militärutbildning. Den 14 augusti sändes svenskarna till östfronten för att där ansluta sig till SS-divisionen ”Wiking”, som var på framryckning söder om Kiev. Fronttjänsten varade fram till den 12 oktober, då divisionen skulle förflyttas till Rumänien. I samband med detta ansåg sig Gösta Borg ha fullgjort sin insats i kriget och ansökte om avsked för att få återvända till Sverige. Borg berättar i förhöret att divisionschefen ställde en rysk fordbil till förfogande för resan tillbaka till Berlin. I den tyska huvudstaden uppsökte han Obergruppenfuhrer Berger vid SS-Fuhrungshauptamt för att få sina avskedshandlingar påskrivna. Följande dag fick Borg följa med ordinarie permittenttåg som gick över Trelleborg till Oslo. Efter några dagars uppehåll i Oslo avreste Borg till Magnor och därifrån fördes han av tysk polis till svenska gränsen.

Vid ankomsten till Sverige anhölls han av landsfiskalen i Charlottenberg. Gösta Borg uppger i förhören att han under vistelsen i Berlin sökt upp den svenske militärattachén för att underrätta sig om han kunde påräkna återanställning vid Svea Livgarde efter hemkomsten. Enligt Borg ställde sig regementschefen ”mycket förstående” till att han skulle få återgå i tjänst vid regementet. Detta meddelade Borg landsfiskalen som satte sig i förbindelse med regementschefen i Stockholm och rapporterade om Borgs ankomst. Efter hemkomsten till Stockholm återinträdde Borg i tjänst vid regementet. Han dömdes senare av krigsrätten till tolv dagars arrest för sen ankomst efter tjänstledighet och illegal gränspassering. Den 5 oktober 1942 kommenderades Gösta Borg till infanteriets aspirantskola. Efter genomgången kurs i april 1943 trodde sig Borg redan kommande höst bli antagen till officersskolan vid Karlberg. Efter en kort tid fick han emellertid vetskap om att tidningspressen skulle starta en kampanj mot honom. Man ansåg det olämpligt att en f d frivillig vid Waffen-SS tilläts utbilda sig till svensk officer. Med anledning av detta rykte uppvaktade Borg försvarsminister Sköld som, enligt Borg, yttrade, att han (Borg) inte ”skulle tappa huvudet och att tidningspressen icke hade någonting att bestämma i denna sak, utan blev det i sista hand försvarsministern som avgjorde om Borg ansågs lämplig att genomgå officerskursen eller ej”. Några dagar senare framlade regementschefen en skrivelse för Gösta Borg att underteckna som innebar ”en försäkran om politisk återhållsamhet” och ett avståndstagande från Tyskland. Borg ansåg sig inte kunna underteckna denna handling utan hävdade att han istället skulle ge sitt ord som svensk militär att alltid rätta sig efter ”order som i svenskt intresse komma att utfärdas”. Tidningskampanjen hade nu kommit igång sedan några dagar och därmed insåg Borg att han aldrig skulle få tillfälle att genomgå officersutbildningen. I detta läge begärde han sitt avsked från Svea Livgarde.

En lördag i slutet av augusti 1943 uppsökte Gösta Borg tyska konsulatet och framlade sina önskemål om att återigen söka anställning vid Waffen-SS. En konsulattjänsteman avrådde honom med bestämdhet med motiveringen, att det inte var någon framtid att åka till Tyskland. ”Du likaväl som jag vet ju, att det icke är något att stå efter att vara vanlig menig i Waffen-SS”, förklarade tjänstemannen. Så småningom mognade dock Borgs planer att bege sig till Tyskland. Den 18 september 1943 reste han tillsammans med en kamrat med tåg från Stockholm till Beted i västra Värmland. Därifrån åkte de med rälsbuss till Skillingmark för att hälsa på en bekant i Påteryd, som de lärt känna vid föregående besök i Oslo. När de kommit fram fick de besök av landsfiskalen, som enligt Borg troligtvis underrättats av grannarna. Senare på kvällen omringades gården av hemvärnsmän, varför Borg med kamrat skyndsamt beslöt sig för att gå över gränsen till Norge. På norska sidan uppsökte de närmaste polismyndighet och fick följa med en av statspolisens bilar till Oslo. Framme i huvudstaden steg de av vid Victoriaterasse där Sicherheitsdienst hade sitt beryktade högkvarter. Där uppmanades de båda svenskarna att nästa dag infinna sig hos Obersturmbannfuhrer Leib vid Ersatzkommando. Under besöket kände Leib igen Borgs kamrat och efter att identitetshandlingarna granskats yttrade Leib:  ”- Officersskolan i Bad Tölz börjar 15 oktober. Ni äro kommenderade dit.” Under vistelsen i Oslo skrevs anställningskontrakt med Waffen-SS som gällde till krigets slut.

Den 8 oktober avreste Gösta Borg tillsammans med ett 20-tal andra frivilliga med båt från Akershus fästning till Aarhus i Danmark. Därifrån fortsatte de med tåg till Munchen och sedan vidare till SS-Junkerschule Bad Tölz i Oberbayern. Den 22 oktober 1943 började officersutbildningen som varade till den 11 mars 1944, då Borg befordrades till SS-Untersturmfuhrer. Någon dag innan skolan avslutades, berättar Borg, att alla kadetter samlades i stora hörsalen för att avlägga faneden. Efter att den ”stora eden” avlagts förestavades ”frivilligeden” av ”der Lehrgruppenkommendör”, vilken sedan upprepades av kadetterna. Efter officersskolans slut kommenderades Gösta Borg till vinterutbildning i S:t Martino de Castrozzo i italienska alperna. Därifrån överfördes han till pansargrenadjärskolan i Prag för kompletterande utbildning. I maj 1944 beordrades Borg att inställa sig till SS-regementet ”Kurt Eggers” i Berlin-Zehlendorf. Det var ett propagandaförband som utbildade krigskorrespondenter vilka hade till uppgift att avlyssna fiendens propaganda och bemöta de påståenden denna innehöll. Personalen kommenderades även till fronterna runt om i Europa för att kommentera krigsläget över olika radiosändare. Efter utbildning besökte Borg fronterna vid Narva, Ihantala, Dunaburg, Warszawa och Ostpreussen. I december 1944 deltog han i den s k Ardenneroffensiven som vände sig mot de allierade trupperna i Belgien. På de olika frontavsnitten gjorde Gösta Borg inspelningar på grammofonskivor som senare sändes över Königsbergradion, som bl a riktade sina sändningar mot Sverige.
I polisförhören uppger Borg att det i februari 1945 väcktes misstankar mot honom att han var utsänd som spion från Sverige. I en anmälan gjordes det gällande att han vid besök hos den svenske militärattachén i Berlin försett denne med information om de tyska V-vapnen. Borg ställdes under uppsikt av Gestapo och blev delvis avkopplad från sin tjänst. Enligt han själv visade sig anmälan vara grundlös, vilket ska ha fastställts efter en undersökning som gjorts av Gestapo. Den 17 mars 1945 överfördes Gösta Borg till Ersatzkommando i Oslo. Först fick han inte någon egentlig arbetsuppgift, men efter en förfrågan i Berlin, erbjöds han att medverka vid Deutsche Europasender. Vid ankomsten till Oslo blev han beordrad att bära civila kläder och inte tala med norrmän eller ”befatta sig med norska förhållanden”. Borgs verksamhet vid Europasender inskränkte sig till att dagligen läsa egna artiklar som behandlade riskerna för ett tredje världskrig. Denna verksamhet pågick tills radiosändningarna upphörde i början av maj månad. I samband med detta sökte Gösta Borg avsked från Waffen-SS. Den 4 maj uppsökte han attaché Bjurström vid svenska generalkonsulatet i Oslo. Här erhöll han provisoriskt pass för återresan till Sverige. Den 8 maj 1945 klockan 15.20 avreste Borg, tillsammans med ett mindre sällskap, med tåg från Oslo mot Stockholm.