Drottninggatan 8 – Karlstad i förändring

Den här adressen kallades under många år för ”brända tomten”. Det begreppet innebar att det var i närheten av den här platsen som den stora branden utbröt den 2 juli 1865. Idag sitter en minnesplatta på väggen som berättar om den största katastrofen någonsin i Karlstads historia. Huset på bilden byggdes åren 1969 – 1970 och är det största av alla hus i kvarteret. Det sträcker sig runt hörnet och en bit in på Östra Torggatan. I markplan låg under ett antal år på 1970- och 80-talen ICA Matcentrum, även kallad 8 – 8 efter öppettiderna.

En av de tidigare hyresgästerna i huset var den statliga myndigheten Länsarbetsnämnden. Under andra världskriget 1939 – 1945 gjorde Länsarbetsnämnden en undersökning i Värmland om vad barn hade för framtidsdrömmar. På den här platsen låg även mellan åren 1924 – 1968 biografen Palladium.

Läs och lyssna till två exempel ur Länsarbetsnämndens undersökning ”Min framtid” >>

Nu har vi kommit tillbaka till våren 1970. Huset är nybyggt och man kan se spår av byggnadsmaterial på trottoaren. Det var försäkringsbolaget Länsförsäkringar som bekostade huset, stadsarkitekten Per Lagergren ritade och Skanska stod för byggnationen.

Läs stadsarkitektens årsberättelse för 1970 (Källa: Karlstads kommunarkiv, byggnadsnämndens årsberättelser).

De två största hyresgästerna i kontorsdelen var Arbetsförmedlingen och Länsarbetsnämnden. I markplan längs Drottninggatan låg matvaruaffären ICA matcentrum.

Nu är det sensommar 1968. Kanske har du varit på bio i biografsalongen Palladium på Filmstaden i Karlstad? Denna salong är ett minne av den gamla Palladiumbiografen du ser på bilden. När biografen invigdes 1924 kunde man här se stumfilm med Charlie Chaplin.

Bild från premiären av Disneys Snövit och de sju dvärgarna 1938.

På 1960-talet sågs här dåtidens hetaste äventyrsfilmer med Sean Connery som James Bond. Biografen visade filmer ända fram till 1968, då huset revs på hösten samma år.

Läs mer om huset och följ med in i Palladiums biosalong och se filmen ”Värmeland du sköna” från 1943 >>

Två artiklar ur NWT 1972 om Karlstads första biograf: Del 1 och del 2.

Det är en vinterdag på Drottninggatan 1910. Bilden du ser är en oljemålning utförd av karlstadskonstnären Olof W Nilsson (1868-1956). Titta på hörntomten till höger i bilden. Den var obebyggd på den tiden och kallades allmänt för ”brända tomten”. Det var just här Palladium senare kom att byggas.

Huset till vänster i bild fanns redan på 1800-talet och stod kvar ända till 1968, då det revs samtidigt som Palladium.

Detta hus byggdes efter branden och stod färdigt 1867. Det uppfördes av tobaksfabrikör Fritz Olsén, som hade en tobaksaffär i huset under många år. Från 1906 blev Gustav Frödings gode vän, handlanden Carl Fredrik Berg, gårdens ägare. Senare ägdes och beboddes huset av två familjer Bresky. På 1930-talet ägdes huset av Maijer Bresky och hans hustru Anna Podgaysky. Hyresgäst under många år var sjökapten Harald Bresky och hans hustru Berta. Före rivningen 1968 var bilfirman Harry Est, Fords representant i Karlstad, hyresgäster i huset.

”Gata i lägret” av Olof W. Nilsson 1912. Tavlan föreställer del av Värmlands regementes mötesplats på Trossnäs fält. Den beställdes av regementschefen överste C. O. Nordensvan, för att pryda regementsexpeditionen i kanslihuset på Kasernhöjden i Karlstad

Stadskarta från 1908.

Nu är vi tillbaka till 1800-talet, närmare bestämt till vintern 1868. Mittemot det stora huset i bildens mitt hittar du ”brända tomten”. Som du ser är den fortfarande obebyggd. Den vintern var det mycket snö i Karlstad och som bilden visar ligger husen ganska glest, trots att vi befinner oss mitt i staden.

På bilden är tre hus markerade med blått. Dessa hus finns kvar på samma platser idag. Så här ser husen ut idag:

Expositionshuset byggt 1862 för Värmlands hushållningssällskap. Byggnaden användes under många år som utställningslokal för jordbruks- och industriutställningar. Huset är ett av de få bevarade genuina utställningslokaler från industrialismens genombrott i mitten av 1800-talet.

I bildens bakgrund kan man se en långsträckt byggnad. Det var en av de s k nödhjälpsbarackerna som byggdes efter stadens brand 1865. Den stora baracken byggdes i två våningar och beboddes av 96 familjer. Här fick man hyra ett eller två rum per familj.

Bildberättelsen ”Med nöden som närmsta granne”

Dokument som visar vilka familjer som bodde i Gången nr.1.

Stadskarta från 1866

”Elden är lös”! I forna tider var det tre saker karlstadsborna fruktade mest av allt: Elden, översvämningarna och koleran.

En varm och solig sommarsöndag den 2 juli 1865 omkring kl. 11.00 började det brinna i bagare Per Johan Ericsons gård på Skepparegatan. Gårdarna var tätt sammanbyggda i den tidens Karlstad vilket underlättade för elden att sprida sig snabbt. Vid 4-tiden på eftermiddagen hade elden nått kyrkan och några timmar senare stod det klart att hela staden brunnit ner. Men hur började egentligen den stora branden som förvandlade Karlstad till en grushög?

Bilden du ser framför dig är en målning av Henrik Lilljebjörn från I bildens mitt ser du Biskopsgården omgiven av stora träd. Trädkronorna var våta av det regn som föll under eftermiddagen, vilket bidrog till att skydda den vackra byggnaden. Så här ser den ut idag >>

Redan två dagar efter katastrofen hölls förhör med folket i bagare Ericsons gård. Huvudvittnena som kallades till förhör i domsalen på fängelset var Ericson själv, de båda gesällerna Berggraf och Ljunggren samt lärlingen Olof Nilsson.

Protokoll från rådhusrätten den 4 juli 1865.

Läs mer och lyssna till berättelser från branden >>

Läs en dramatiserad betraktelse om utredningen som följde efter branden >>