Vid andra världskrigets slut i augusti 1945 lämnade Hitlers tyska soldater Norge för sista gången. Nu bar det hemåt till de väntande fånglägren i Tyskland. De reste på ett sätt som många av tyskarna hade gjort under kriget, nämligen på de svenska järnvägarna. I länsstyrelsens och landsfiskalernas arkiv, som förvaras vid Värmlandsarkiv, finns dokument bevarade som berättar om när den tyska ockupationsarmén i Norge transporterades hem genom Sverige hösten 1945.
Efter Tysklands ockupation av Danmark och Norge i april 1940 ställdes krav från Berlin att få transportera soldater och materiel till och från Norge på svenska järnvägar. Totalt innefattade denna trafik över 2 miljoner soldatresor mellan juni 1940 och augusti 1943. Dessutom ingick i trafiken omkring 100 000 järnvägsvagnar med tysk krigsmateriel samt den 163. divisionen, om 15 000 man, som tilläts nyttja det svenska järnvägsnätet mellan Charlottenberg och Haparanda i juni och juli 1941.
När den tyska kapitulationen i Norge var ett faktum den 8 maj 1945 stod 365 000 tyska soldater under vapen och väntade på instruktioner. Efter avväpningen återstod frågan hur man skulle lösa transporten av soldaterna tillbaka till Tyskland. På sommaren tog den brittiska regeringen kontakt med den svenska för att undersöka möjligheten att skicka en stor del av tyskarna genom Sverige. Den svenska regeringen fattade beslut genom att göra ett undantag från utlänningslagen om att tyskarna inte behövde vara försedda med pass under genomresan. Den 31 juli gav Kungl Majt Försvarsstaben i uppdrag att genomföra transporterna under särskild svensk militärbevakning på följande sträckor: Riksgränsen-Hallsberg-Trelleborg, Storlien-Hallsberg-Trelleborg och Mon-Mellerud-Göteborg-Trelleborg. Från omkring 26 augusti skulle även transporter äga rum över Charlottenberg-Karlstad-Hallsberg-Trelleborg. Transiteringen utfördes genomgående med svenska tåg från de norska ilastningsstationerna Narvik, Trondheim och Oslo. Det betonades särskilt i de hemligstämplade promemoriorna från Försvarsstaben att tyskarna skulle transporteras med minsta möjliga uppehåll till utskeppningshamnen Trelleborg, där britterna tog över ansvaret för sjötransporten till Travemunde. Från 7 augusti, till att transiteringen upphörde, framfördes dagligen 2000 tyska soldater genom Sverige till den s k transitostationen Trelleborg.
Varje tågsätt omfattade 18 godsvagnar omgjorda för trupptransport, jämte 100 platser i III klass personvagnar, samt en godsvagn med matportioner och en vagn för svensk personal.
Transportkontingenterna indelades i grupper om 100 man efter vilket område, ”regierungsbezirk”, man kom från i Tyskland. Tio sådana grupper bildade en transportenhet med tysk transportchef. Själva transiteringen genom Sverige leddes av försvarsstabens kommunikationsavdelning som representerades av svenska sambandsofficerare som fanns till hands vid de norska ilastningsstationerna, under tågresorna, och vid sjötransporterna över till Tyskland. Tekniskt leddes transporterna av järnvägsstyrelsens militärbyrå. Innan transporterna verkställdes, alltså före ilastningen i Norge, vidtog de allierade myndigheterna s k smittrening samt en ingående kontroll av all tysk personal och deras bagage, s k ”screening”. Kontrollen syftade till att upptäcka krigsförbrytare eller sådana som skulle kvarhållas i Norge och underkastas den norska rättvisan. Dessutom var man noggrann med att hindra utförande av s k ”förbjudet gods”, som till exempel att militär materiel följde med på resorna till Tyskland. Bevakningen av tyskarna under färden genom Sverige ombesörjdes av en svensk militär styrka, en s k tågpluton, som medföljde varje tåg.
På stationer där tågen gjorde tidtabellsenliga rast- och utspisningsuppehåll ordnades militär- och polisbevakning genom lokala myndigheters försorg.
I Kils landsfiskalsdistrikts arkiv har tidtabeller bevarats som berättar om hur omfattande organisationen av transiteringarna var. Morgontåget anlände till Charlottenberg kl 9.08. Ett kort uppehåll gjordes i Arvika kl 9.57. Till Kil kom tåget kl 11.07 och där gjordes en timmes uppehåll. På Kils station genomfördes utspisning och där fanns latriner uppställda och dessutom skulle det finnas möjlighet för tyskarna att tvätta sig. Det angavs särskilt i instruktionerna att hett vatten skulle tillhandahållas vid vissa stationer. Utspisningen av den tyska personalen skedde på uttrycklig brittisk begäran enbart med livsmedel ur tyska förråd i Norge. Bevakningen vid Kils station sköttes av ordningspoliser från Kil och av militär från I 2 i Karlstad. Trots att tyskarna medförde sina s k ”tågportioner” försökte många soldater byta till sig mat och framför allt bestick att äta med, vilket det tydligen rådde brist på. Under tåguppehållet i Kil passade svenska soldater på att byta till sig utmärkelsetecken av tyskarna mot lite mat, kniv och gaffel eller en sked.
Så rullade tysktåget vidare, med uppehåll i Hallsberg, Rörvik och Tjörnarp, mot Trelleborg dit tåget anlände kl 11.47 nästa dag. Transitostationen Trelleborg var upprättad enligt militära principer inom ett avspärrat och välbevakat område som omfattade en genomgångsförläggning med plats för 2000 man samt ett sjukkvarter. Det var det sista de tyska soldaterna såg av Sverige. Nu återstod resan över Östersjön och på andra sidan väntade de allierade fånglägren i Tyskland.
Olle Nilsson
Källor: Värmlandsarkiv (VA). Landskansliet i Värmlands län. Kungliga Majestäts och departementschefens brev. D 1: volym 109.
